Hoppteknik

Hoppteknik är väl ändå relativt nytt i hundsvängen såvitt jag förstår men gammalt om man har hållit på med hästhoppning. Hoppteknik handlar bland annat om att lära hunden att samla ihop sig inför ett hinder, hoppa effektivare och landa skonsammare, bedöma avstånd etc.

Jag tror att bristande teknik var en orsak till att Ambra tröttnade på agilityn. På kursen vi gick då skulle alla hundar hoppa maxhöjd på en gång eftersom "det var så det skulle bli på tävling" och Ambra, ett år och 45 cm hög skulle försöka kasta sig över en hel bana bestående av 65 cm höga hinder... Då kanske jag skulle bli lite less också.

Med Tetris som inte har gemene hunds kroppsbyggnad tycker jag det är viktigt att lära henne att hoppa rätt och bygga rätt muskler från början, därför frågade jag agilityansvarige Emma om inte Hofors BK kunde ha en temadag eller liknande. Till svar fick jag ungefär "lär henne sitta kvar så börjar vi nästa träning". Fantastiska instruktörer vi har på klubben, eller hur ;)

Och hur gick det då? Jo, med tanke på att corgin far fram som en bulldozer genom skogen och hellre försöker tugga sig igenom en stock som ligger i vägen än hoppa över den... Över förväntan! Emma höjde snabbt från att hinderpinnen bara låg på backen till kanske 15-20 cm och Tetan skuttade över utan större missöden. Det enda var väl att jag råkade ge frisignal när hon hade fokus på en synnerligen läcker bit hästskit som låg vid hinderstödet, åh så glad hon blev över att hon fick ta den. Nu ska vi köra på det här ett tag och se om vi inte kan få till "snitzen"

Ridhusträning

Dead dogs tell no tales

Hurra för mig, första gången som Tet var med ett helt pass i ridhuset idag och jag hade förberett mig med en planering på vad vi skulle träna med back-up plan och allt ;) Förra gången vi var där blev det bara en snabb vända ut och in samt att det bara var en hund till där, inte mycket till störning mao. Den hunden var iofs Sofies ursnygga labrador Rally så det är ju på gränsen till att han räknas som två hundar, men men. Idag var vi några fler, plus agilityn som höll igång på andra ridhushalvan.
Jag känner att jag lär skriva ner vad vi ska träna för annars flummar jag bara iväg och tränar något som jag vet sitter säkert istället för att utmana hundarna. Hade en ganska safe planering idag också, men någonstans lär jag ju börja... Såhär löd den:

• Lek! med störning av miljö, andra hundar, godis mm. skicka till utlagd leksak?
• Kontakt/fokus framför mig, under baklänges marsch, i utgångsställning
• Koppla av! 
• Sitt/ligg/stå frivilligt, eventuellt under baklänges marsch, hur belöning?

Skick till utlagd leksak strök jag, hon kampade på bra med med ikearåttan och tröjärmen och tyckte det var tokskoj, men hon var lite för intresserad av de andra hundarna för att jag skulle vara säker på att det funkade och att hon skulle komma tillbaka med den. Hrm. Tyckte hon skulle få lyckas mycket idag, och av samma anledning strök jag sitt/stå/ligg under baklänges marsch.
Vill helst belöna bakom henne då men godbitar försvann i underlaget och kasta leksak... se ovan. Kära tomten, om Tetris får önska sig en julklapp blir det en fluffig leksak med långt och fint snöre. Ambra vill ha ett grisöra och fred på jorden.
Sen märkte jag att korta ben = nära till marken = svårt att undgå all mumsig hästbajs = svårt att sitta still när ingenting annat händer. Den sista kvarten medans vi väntade på att Sofie som var vår lift hem idag skulle bli klar var Tetris trött och dryg som ett as, men inte gjorde det något. I övrigt var hon helt fab, nästa träning är om lite drygt tre veckor, då ska hon ha lärt sig att sitta still! Mer om detta senare ;)

Phew

Förra lördagen var jag spårläggare och skrivare på klubbens högre spårtävling och igår hinderfixade jag hela dagen på densammas agilitytävling. Det har blivit väldigt tidiga mornar, nästa lördag ser jag fram emot att få sova till åtminstone sju kanske ;)

Riktigt roligt är det i alla fall att sitta på första parkett och se fantastiskt duktiga hundar och förare springa! Roligt var det också att det absolut första som händer när jag kliver ur bilen på lördagsmorgonen är att en welsh corgi cardigan hoppar ur en husvagn som står parkerad vid klubbens lilla appellplan. Jag sprang glatt fram för att hälsa nu när jag gift in mig i cardiganmaffian, det var en liten tös som kom från Wesa Borg och skulle tävla i hopp2an och agility3an men i vanlig ordning frågade jag inte efter namn, d'oh.

Elias var göllig nog att dyka upp lite senare med våra hundar, så när det var banvandring passade jag på att ta Tetris och gå fram och tillbaka mellan tälten och agilitybanan. Hon var görsöt och gick och tittade på mig med svansen vaggandes och sket fullständigt i andra hundar, i alla fall i två minuter innan hon insåg att jag inte hade något godis med mig... Sen hittade vi Emma och Sofie som hon hånglade upp rejält och efter det flög alla hjärnceller iväg och hon skuttade runt och försökte hälsa på allt samtidigt. Ordningen återställd med andra ord.

Idag känns det lite mört hittills, men det kanske tar sig med ökande mängd kaffe. Sen tror jag vi lär ut och träna lite, inget gör en så pepp som andras framgångar ;)

Mera agility

Igår for hela flocken + min käre far till Hofors bk för att delta i den inofficiella Hoforscupen! Hoforscupen är 4 träningstävlingar som anordnas lite utspritt över året för klubbens agilityekipage. Varje placering ger olika poäng (den som vinner får 12) och den som har flest poäng efter den sista tävlingen vinner hela rubbet. Diskar man sig får man minuspoäng men kan fortfarande rädda situationen genom att få en bra tid.

Ziva fick vara med i nybörjarklassen för hundar och förare som inte har tävlat än och Ambra fick vara med i den lite mer avancerade, igår motsvarade det en klass2 hoppbana.

Om Zivas och min prestation: Hon rev inte! :D

Ambra var bara guld! Hon sprang så himla fint men fick vägran vid tunnlarna där pappa stod, vi kom trea av tre largeekipage och skrapade ihop 7 poäng ;)

Det snurrar i min skalle

Puh! Mycket agility har det varit i veckan, möte i söndags och på torsdag, träning igår och egentligen idag också men det får vi stå över för jag ska chaufföra moster ut i spårskogen. Agility känns såå svårt ibland, plocka och skicka och linjer och tänka på vart/hur man står och vart man ska och axlar/höfter/fötter... Inte konstigt att det blir lite snurrigt i bollen men jag hoppas att det ska klarna, för agility är också något så grymt kul!

Ambra är ju gammal i gemet och kopplar bort helt när hon är "uppkopplad" men Tetris sitter med ögon som golfbollar och tittar på alla som springer och hoppar och tjoar. Hon klarade dock av att bebisträna lite kontakt, nosduttar och ställa tassarna i/på en liten skål som stod där, mattes duktiga kicka! Men gissa om någon mer är ganska trött när vi kraschar i soffan hemma...

Kängurulabrador och oväntat problem

Så var min första lediga helg avklarad! Notera att jag föredrar ledig framför arbetslös, studierna drar igång igen om två veckor så nu har jag mitt sommarlov. I lördags var Eva-Britt snäll nog att hjälpa mig med Zivans hoppteknik, den där icke-existerande hopptekniken som mest består utav hinder och pinnar som flyger åt alla håll och kanter. Nyckeln heter lugnt och sansat, korta avstånd till hindret och använd-nöten-du-har-mellan-öronen-Ziv. ;)
I ärlighetens namn är det inte bara lilla gula som har problem med att ta det lugnt och sansat, jag är också lite förtjust i att varva upp alldeles för mycket. Tycker vi fick till det snyggt i alla fall, Zivan använde sina kängurubakben alldeles utmärkt och hoppade bra. Nu ska det bara nötas in!
Ambra fick såklart också en liten genomkörare med fokus på handling, hon är så himla bra och springer precis dit jag pekar, vilket ju inte alltid stämmer med hur jag tänkt det, haha! Det blir bra, bara jag får till det.
Och till sist en liten rapport om Super-Tetan den fantastiska corgivalpen! Hon har börjat hoppa upp på köksbordet. Japp. Hon har ben som är en tvärhand långa och hon hoppar upp på köksbordet. Hon tar visserligen sats mot köksstolarna men det är ändå 44 ggr högre än henne själv! Och det är inte bara det att jag generellt inte uppskattar hundar där jag äter utan jag är tokrädd att hon ska hoppa ner därifrån. Det är högt och blir en stum landning. Så skjut in köksstolarna då? Jo, men hon knuffar ut dem igen. Det enda positiva jag ser med det här är att hon inte är rädd för höjder i alla fall. Huzzah...