corgihäng

Det har hittills varit en lugn vecka jobbmässigt så det har blivit extra mycket corgihäng. Hussen är lite avundsjuk och muttrar om att ingen har krypt upp i hans knä eller attackerat hans fötter bakifrån på flera dagar.

Vi nöter fotposition, att gå i små cirklar åt höger och åt vänster och helt om och framförallt att sitta rätt utan störningar. Om det tjoas och tjimmas och viftas med händer och fötter sitter Tetris som ett ljus. Om jag bara står rakt upp och ner kan det hända att corgin slänger sig med hakan i backen och/eller vispar runt med tassarna och gumpen samtidigt som hon ropar "gör jag rätt nu!? gör jag rätt NU?! Nudå?!"
Alldeles störningsberoende med andra ord, så det jobbar vi på. Är nu uppe i starka 2-4 sekunders stillasittande. Jag tror jag börjar förstå varför platsliggning inte heller är något av mina starka moment.

Och så går vi långa promenader i skogen tidigt på morgonen när det bara är pensionerade orienterare från Storviks OK ute i spåren. Att gå i skogen är för övrigt helt värdelöst hälsar Tetris. Att hoppa och springa i halsbrytande fart, jaga ekorrar så att de flyr upp i tallarna, klättra på precis allt som går att klättra på och gå bärsärkagång på oskyldiga pinnar och buskar, det är grejer det! Men att gå...  Fast nu har matten bestämt att det är så man bygger muskler, så corgin får vackert foga sig. Bitvis i alla fall.