Jävla skit, på ren svenska

Ambra och Tetris har rykt ihop, på blodigt allvar och med varsitt veterinärbesök som påföljd. Ett ben och en finsk spetsvalp var inblandade, Ambra var/är grovt skendräktig och Tetan hade väl inte alla hormoner på plats heller, spänningen blev för mycket tror jag.

Tetris har fyra hål i vänster framtass som spolas rena med jämna mellanrum så att det inte ska bildas några fula sårfickor. Till följd av det har hon tratt på sig stora delar av dygnet då hon helt enkelt inte kan låta bli att utöva lite självrengöring så fort jag vänder ryggen till. The corgi is not satisfied with this.

Ambra har ett fult sår på insidan av läppen/tandköttet. Det lär ses efter så att det inte blir någon böld, ev. att någon tandrot har blivit skadad. Hon är nu utplacerad hos mina föräldrar för husfridens skull, vet inte hur det blir sen faktiskt. När Ambra och Tetris var samtidigt inne på djurkliniken skrek dem så mycket obsceniteter och svordomar till varandra att veterinären bestört utbrast "Och ni ska vara sällskapshundar!"

Båda hundarna knaprar antibiotika för att såren inte ska bli inflammerade, vilket är både bra och dåligt, för...

Jag är nu 98% säker på att Ambra inte mår bra. Hon brukar ha väldigt knepiga skendräktigheter men den här har tagit alla pris. Hon dricker och äter helt hejdlöst, men går samtidigt ner i vikt. Bara det att hon överhuvudtaget ville ha det där benet... Veterinären hittar inga fel på henne (förutom ett hål i läppen). Alla blod- och urinprover ser bra ut, vi röntgade buken utan att hitta något annat än gaser. Nu när hon äter antibiotika så kommer hon säkert bli bättre = svårare att hitta felet. Och det kommer säkert tillbaka...

Känner mig helt uppgiven över hela hunderiet just nu, vill ju bara att mina luspudlar ska få må bra.