Viltspår

Efter lite om och lite men har jag börjat lägga viltspår åt corgikorven, och eftersom det är aningens mer läskigt/spännande än personspår så har vi backat en bit och kör korta motivationsspår på ca 20-30 meter och med en liggtid på ca 1-3 timmar. Idag var det dags för spår 3, svårighetsgraden ökade drastiskt eftersom klantmatte lyckades lägga spåret över en vältrafikerad stig och blev beundrad av inte mindre än 3 franska bulldoggar som stod och smackade med läpparna och bökade i spåret när klöven knöts fast en bit längre bort.

Jag hade slut på blod och tänkte att det fick bära eller brista och hoppades att klöven skulle vara kvar i alla fall, och inte ivägsläpad av en flock lyckliga frallor.

Lite knepigt var det tyckte Tetris, och vid stigen vek hon av med nosen i backen ett par meter men gick tillbaka självmant. Vi hittade klöven där den hade blivit lämnad och jubel och osttärningar flödade! Det ska nog bli ordentlig viltspårhund av corven å.

Tet har en tudelad inställning till klöven, den är så sjukt spännande men ska helst oskadliggöras. I onsdags snodde hon den ur spårhinken och grävde ner den medans jag var upptagen med att stå face-down i blåbärsriset och mumsa bär, det var bara tur att jag såg ett bekant snöre sticka upp ur mossan. Får man nerdrag på det om man ska göra något anlagsspår framöver tro?

Läskigt! Och spännande!