Malin-träning

Inte Malin som i underbara Malin The Cardigan utan som i Malin Elfström, agilityutövare extraordinaire. Två timmar hade vi som brukar åka ner till Knivsta och träna bokat i inomhushallen där, och jädrar om jag inte fick springa så jag hade blodsmak i munnen. Tänk vad man lägger i en växel extra när någon står och skriker åt en, som Minna sa när vi åkte hem, man skulle haft en Malin i örat under banvandring och tävling!

Grävlingen var grrrym! Och hon är snabb! Är det någon som drar ner teamet är det jag, som saktar ner och står och väntar när det egentligen bara är att sticka och visa vägen så hakar Tetris på.  Åh vad jag skulle vilja få till det vi gör på träning på tävling. Lite saker för mig att tänka på:

• Stå inte still. 
• Vara mer tydlig med vart vi ska! Använd fötter och händer rätt. För...
• ...när hunden vet vart den ska blir det skonsammare för kroppen och den behöver inte bli sur på en klantmatte som ger tvetydiga signaler.
• Öva på att pusha ut mer.
• Tänk på fotarbetet, långa kliv! (Jag är graciös som ett kylskåp, föreställ er gärna hur det såg ut när jag provgick)

Just att rätt handling gör att skaderisken minskar har jag ju inte ägnat så mycket tanke åt *gömmer sig i skämskudden*. Det har ju funnits i bakhuvudet i grundträningen men försvunnit lite på vägen. Så självklart egentligen, och speciellt med åtanke på att Tetan väger en 8-10 kg mer än de andra smallhundarna och har sina korta ben och långa kropp att tänka på. Känns skönt att vi i alla fall lägger mycket tid på fys, och nu ska matten bli en bättre handler också. Hepp! Vad bra det här ska bli!