Coincidence? I think not

Svammelcorgin har börjat skvallra på katt. Eller ja, först hände det en gång; Att jag befann mig ett tiotal meter bakom Tetris när en kattracka plötsligt kastade sig ut från en buske och löpte över vägen mellan oss och in i en annan buske. Tetris tittade på katten, sen tittade hon på mig, sen sprang hon till mig och placerade sig på lämpligt ställe under vänster jackficka. Thank doG att jag hade godis med mig!

Ok, det kan väl hända en gång, corgin kanske hade tillfälligt hjärnsläpp eller något. Men sen hände det igen. Och igen. Och då kan det väl inte bara vara tillfälligheter? Inom hundträning brukar det snackas om att vovven ska ha en viss lyckandesprocent för att anses kunna uppgiften nog, ca 80% ska det vara eller 3 av 5.
Så om hon springer på katt de nästa två gångerna vi stöter på en så är det fortfarande helt ok?

Notera att skvallret bara funkar om hon är lös, är hon kopplad blir hon helt rabiat. Och det funkar inte på ekorre. Joggare, cyklister och volvos är hon däremot klockren på, any day.

corgihäng

Det har hittills varit en lugn vecka jobbmässigt så det har blivit extra mycket corgihäng. Hussen är lite avundsjuk och muttrar om att ingen har krypt upp i hans knä eller attackerat hans fötter bakifrån på flera dagar.

Vi nöter fotposition, att gå i små cirklar åt höger och åt vänster och helt om och framförallt att sitta rätt utan störningar. Om det tjoas och tjimmas och viftas med händer och fötter sitter Tetris som ett ljus. Om jag bara står rakt upp och ner kan det hända att corgin slänger sig med hakan i backen och/eller vispar runt med tassarna och gumpen samtidigt som hon ropar "gör jag rätt nu!? gör jag rätt NU?! Nudå?!"
Alldeles störningsberoende med andra ord, så det jobbar vi på. Är nu uppe i starka 2-4 sekunders stillasittande. Jag tror jag börjar förstå varför platsliggning inte heller är något av mina starka moment.

Och så går vi långa promenader i skogen tidigt på morgonen när det bara är pensionerade orienterare från Storviks OK ute i spåren. Att gå i skogen är för övrigt helt värdelöst hälsar Tetris. Att hoppa och springa i halsbrytande fart, jaga ekorrar så att de flyr upp i tallarna, klättra på precis allt som går att klättra på och gå bärsärkagång på oskyldiga pinnar och buskar, det är grejer det! Men att gå...  Fast nu har matten bestämt att det är så man bygger muskler, så corgin får vackert foga sig. Bitvis i alla fall.

Spårsmurfa och lite stabej

Klockan 10.00 idag hade jag lovat Julia att vi skulle ses på klubben och lägga några spår åt henne och hennes låneterrier Vincent. Klockan 9.00 vaknade jag med ett ryck och kunde konstatera att min kära sambo hade stängt av larmet för att jag skulle få sova lite när jag nu inte skulle upp och jobba. En liten miss i kommunikationen skulle jag vilja kalla det.

Iväg kom vi i alla fall, och spårade gjorde vi! Åkerspår x 2 a' 200 m, lite maffigt för en liten tonårskille men han löste det fint. Passade även på att lägga ett åt Tetris, ett klurigt ett med övergång på grusväg bland annat. Blev dock aningens svårare än jag hade tänkt mig, eftersom en jaktlabbe med matte hade valt samma åkerplätt som spårstarten till att träna linjetag. Funderade på att strunta i att gå, men våra leksaker och godisburkar lärde ju bärgas in ändå så det fick bära eller brista. Och det bar över förväntan bra, fast corgin hälsar att hon gärna hade hjälpt till med att hämta dummies hon också.

Blev sen en tripp till Ältebo för att gratta far på fars dag! Och gosa med stabejen också såklart. Hon är så glad och busig nu, och verkar må så bra med mat tre gånger om dagen plus mellanmål, ute så mycket (lite) hon vill, brasa i kaminen och vara ensam hund i sängen. Men hon är oförlåtligt sur på kortbeningen som inte visar några varmare känslor tillbaka heller. Och på höger öga har det dykt upp en suddig fläck på linsen. Fina älskade Tant Fluff.

Men hallå <3